Än fanns det tusentals tårar kvar
de var dina att ge vem som helst
de är de dyrbaraste smycken du har
så be aldrig om ursäkt igen
jag kastar stenar i mitt glashus
jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja jag sår ständigt nya frön
i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar